måndag, januari 23, 2006

Bassmans konsertminne

"I was kneeling down with my ear to the bass amp trying to play 'I wanna be your dog'. Then I saw a dark blue trouser leg, and looking up I saw it was a policeman. As I carried on playing, I was watching his lips. Finally I sussed he was saying. 'Turn it off!'The police did us a favour turning up, becauseI don´t think our repertoire went beyond three or four songs."

lördag, januari 07, 2006

Heard by the bar

Relativt tidigt i karriären framförde Peter Kember och Jason Pierce en låt, eller kanske bättre definierat som ett stycke, som senare dokumenterades på plattan "Dreamweapon", "An Evening of Contemporary Sitar Music".
Pat Fish, senare kollaboratör med Peter under Spectrum tiden, som spelade i Jazz Butcher under denna tid hade denna dag besökt The Waterman´s Art Centre där de luggade skolpojkarna skulle framträda.

"And, round about the sorta 30-minute mark I guess, I went to the bar to get a drink. And I swear to God that what I´m going to tell you is gospel truth word for word. I was at the bar and there´s these two old boys about 40 or 50 drinking their beer. And they were obviously totally disguisted with the music, ya know. And one said to the other, "To think that Elvis died for this!"

måndag, januari 02, 2006

Ologisk logik

En nyhet som e nytt på bloggen iår är att det läggs in små fina citat från olika situationer som kan länkas ihop med det centrala ämnet för bloggen. Kommer nu därför mjukstarta med ett utalande som sades på juldagen nere i den fördunkla staden Kalmar, på ett, för kvällen, ytterst välbesökt ställe. Eftersom berusning och annat va väl flödande kan jag inte citera men återger i så slående likhet som möjligt.

"Walking With Jesus" e världens bästa låt, inte världens bästa SPACEMENlåt men ändå världens bästa låt...

Ska inte nämna några namn men jag fastnade för denna slutsats och dess ologiska logik. Sympatiserar till fullo med detta slående resonemang. Med berusningsmedel i kroppen blir denna ologik en världssanning som man helt förstår och sympatiserar med.Det logiska i det hela är nog en tolkningsfråga som jag överlåter till de olika filosofer som finns där ute på eterns bukter.

"Walking With Jesus" finns med på Spacemen 3 andra platta "The Perfect Prescription" 1987 Glass records

Mer Spacemen 3 åt folket!!!

Detta nya år har redan ringt in och vida känt är att med nya år kommer nya händelser och nya förväntningar. Denna blogg ska försöka hänga med i dessa svängningar och skapa fler händelser och förhoppningsvis leva upp till någons förväntan, bättre än föregående år. Detta kommer förhoppningsvis att skapa djupare nyfikenhet för bloggen men även intresse i ett av världhistoriens bästa uppsättningar. Mer Spacemen 3 åt folket helt enkelt... See you out there...

fredag, september 30, 2005

Trötta datorer och musiker

Efter en lång väntan har jag äntligen blivit tillåten tillgång till denna sida igen. En lång datorstrejk och antal strul har resulterat i ett ofriviligt sommarlov från denna sida. I all skotittandes ära så har allt detta åtgärdats och med ny energi och programvara är nu dator med husse tillsammans igen i eterns vida paviljonger. Återförenade igen ska vi nu lägga nya spaltmeter till IT-arkiven. Varje ny dag kan nu återigen väcka stor förväntan i varje skotittares sinne. Samma förväntan väcks jag med när posten hårt slår mot min utslitna halltröskel. Alla musikälskare har också alldeles för ofta möts av denna förkrossande syn; inga skivor idag heller... I närmare två månaders tid har jag nu väntat på en release som ska skaka musikens grundvallar ännu en gång. En ytterst limiterad dubbel CD med Spacemen 3 (100 ex) ska vilken dag som helst ges till denna värd, jesus ska återigen vandra på denna jord, Messias ska återigen frälsa människofolket. Allt vi behöver göra är att stilla spela luftgitarr och slänga ofokuserade blickar ner mot våra skobeklädda fötter.
Mannen bakom denna skiva är dock en av musikhistoriens slöaste. Det är väl egentligen bra Kevin Shields och kanske Stone roses som kan jämföras med denna rymdman; Sonic Boom. Man kan bara dra till minnes inspelningen av Spacemen 3´s sista platta. Eftersom Jason och Sonic inte riktigt hade sina fredpipor i samma skåp kunde de inte heller dra jämnt i studiomiljön. Skivan delades istället in i två sektioner Halva Sonics och halva Jasons. Herr rymdman Pierce gjorde sin del relativt snabbt. Med en klar bild i huvudet gick han ner och fick allt dokumenterat för eftervärlden. Sonic däremot hade det betydligt svårare. I all velighet jobbade Sonic ett steg framåt och två steg bakåt med sin halva av skivan. Oändliga versioner av låtar mixades och ändrades och gjordes om. Andra band stod i kö för att komma in i studion för att köra sin grej men där satt Sonic som en bromskloss. Ett band vid Chapterhouse skrämdes bort av Sonics hetlevrade lynne för att aldrig mer återkomma till denna studio. Detta oändliga mixande av låtar resulterade i att manager och skivbolag till slut gick in och valde låtar åt honom. Detta resulterade i Spacemen 3`s sista platta "recurring". Sonic blev givetvis sur och satte sig på tvären som han alltid gjorde när han inte fick hålla i trådarna. Enligt honom hade de ju valt helt fel mixar och låtar.
I detta fall med samlingskivan är låtarna sedan länge inspelade och nu utvalda. Låtlista finns på Sonic´s hemsida som jag länkat bredvid. Problemet i detta fall ligger nog mer i administrativa saker och distrubition.
Orsaken bakom denna release är ekonomiska skäl. Skivan ska finansiera en kommande Spectrumplatta.
Kan dock tillägga att det inte är sagt något datum för denna samlingsplatta utan det är bara jag och mitt 3-åriga sinne som vill ha allt NU NU NU!!!
Uppdateringar om denna skiva kommer så snart som jag har fått uppleva denna musikaliska nattvard...

torsdag, juli 21, 2005

Spacemen 3 vs Loop

Tidiga shoegazers kanske kommer ihåg den oändliga dispyt dessa två legendariska band emellan. Detta kan väl kallas alternativrockens egna synthare- el. hårdrockarfight. Jag som äkta monotonskränrockare måste erkänna att jag är välkommen till lägerelden i båda campinglägren. Det lyser väl dock igenom vilken av dessa två eldar som lyser starkast. Dispyten oss lekmän emellan gäller i stora drag liknelsen i soundet och vilka av dessa två som var först och givetvis vilka som var bäst.

Tänkte dock försöka att vara lite objektiv och sprida lite ljus in i det hela. Objektiviteten kanske kan vara lite tuggad i kanterna eftersom jag tar lite hjälp ifrån den biografi, tillägnad Spacemen 3, som jag ögnat igenom de senaste veckorna.
Målet med detta inlägg är att fastställa att det var Spacemen 3 som var först ut och grundade denna säregna rockmusik.


Josh Hampson, frontfigur i bandet Loop, jobbade på Glass records i London. Vid sidan av lirade han i ett band som kallade sig för "John aged 4 1/2". Spacemen 3 låg under Glass records första tiden. Josh (senare Robert) Hampson va helt inne på det sound som Spacemen 3 hade och delade även samma influenser som både Peter Kember och Jason Pierce. Josh startade nu bandet Loop, vilka ljudmässigt mycket påminde om det som Spacemen hade. Peter och Josh blev bra polare med varandra och Loop spelade med Spacemen 3 både 86 och 87.
87 jobbade Spacemen på sin andra skiva "the perfect prescription". Glass records gjorde väldigt lite för att marknadsföra detta verk och var istället mer inriktade på få ut "16 dreams" och "Spinning", vilka var Loops två första tolvor.
Det är väl här som det börjar spricka dessa två grupper emellan. Loop fick genast respons för sin musik och blev uppskrivna i alla sorters musikpress. Spacemen gick fortfarande på knäna utan positiv respons varken från media eller skivköpare.
Osämjan kokade över då Josh i medier helt ignorerade liknelsen till Spacemen och deras sound och till och med nämnde att han knappt visste vilka de var, trots att de hade lirat ihop i nästan två års tid. Dispyten är nu ett faktum.
Loop hade mycket tillgodo för den goda respons från media och många hörde nog talas om Loop innan Spacemen 3 fick sitt genombrott.

Med detta i bagaget kan man säga att Loop med influenser i ryggen och Spacemen 3 som våg surfade Loop sig till framgång. Jag vill dock inte göra mig ovän med Loop och deras fans (mig inkluderat), men jag vill som tredje part gå in, sära på slagskämparna och få det undanstökat en gång för alla.
Spacemen 3 med rötter i senare delen av 82 har byggt upp ett sound som Loop (start 86)formade till sitt eget, med stor framgång.

Loop har som Spacemen 3 gått i spillror. Josh (Robert) Hampson bildade efter Looperan bandet Main, ett högst experimentellt band som enkelt kan beskrivas som en flytande gitarrambient historia. Ur Loop steg oxå Hair and Skintrading Co.

torsdag, juli 14, 2005

Männen bakom


Peter Kember alias "Sonic Boom". Självutnämnd ledare och tyrann. Utan denne man hade nog aldrig Spacemen nått den framgång som slutligen gavs.


Jason Pierce alias "J Spaceman". Geniet och den tystlåtne hänföraren.


Pete Bain alias "Bassman". Spelade bas i bandet under två skillda perioder. En orginalrymdman.


Will Carruthers Spelade bas efter det att Bassman lämnat bandet.

Mark Refoy hjälpte till och la vissa gitarrspår på "recurring". Blev senare en del i Spiritualized.

Rymdmännens olika rytmspelande medlemmar:

Tim Morris
Natty Brooker
Rocso Roswell
Jonny Mattock, gjorde Pierce och Refoy sällskap i Spiritualized.

Inga bilder på dessa medlemmar att återge i detta stadie

onsdag, juli 13, 2005

Allt är Mudhoney´s fel...

Jag måste kärt erkänna att de stora hjältarna från Rugby, England, först kom till mig i uppenbarelse av coverform. En sen eftermiddag sittandes på en sliten trasmatta på Klunkensbacke, spreds ljuva shoegazingtoner i mitt sinne. I Peckas alltför ostädade livsdomän ägde denna dag religös fundamentalism rum. Häpnad över de toner som spreds och ekade mellan väggarna kunde jag inget annat än att sitta, le och stirra på kassettdäckets jobb med att föra detta tunna magnetband längs dess tonhuvud. Från detta lilla plastband kom detta vackra oljud, distortion upphakad av mäktig tremolo med en sådan kraft att man inte kunde röra sig ur fläcken. Mitt liv skulle aldrig bli sig likt...
I ett krampaktigt grepp höll jag min sin slitna bräda (skateboard), nästan tuggandes på griptapen för att få någon uns av verklighet i det som just skett. I nästan filadelifiakyrketrans spolade vi tillbaka bandet och började om från början. Distinkta trummor håller låten i strama tyglar, försöker kontrollera låten från början till slut. Gitarrerna försöker dock bryta sig loss ur detta grepp. Försöker en gång... Trummorna håller... Vid andra försöket brister dock all kontroll och gitarrerna kokar över i explosiv lava. Likt en demon bryter sig dessa monster till gittarer loss, löper amok i Peckas lilla rum och slår sig trötta mot dess fyra väggar. Stilla frustande låter gittarerna återigen sig fångas av de fasta trummorna och låten dränker sig till slut i diciplinerad tystnad utan några som helt svallvågor.
Häpnad och förstummad över denna andra uppspelning kommer jag tillbaka till verkligheten. Frågor poppar upp i hundratals i mitt huvud. Likt en neandertalares spyr min hjärna ut dessa banala saker: Köpa? Vaddå? Pengar? Nu! Vad heter dom? När? Vaddå? Satan vad bra!
Allt detta är Mudhoney´s fel!.. Eller, nej det måste ju vara Peckas fel för det var ju han som spelade upp detta oemotstående oljud. Nej det måste vara Erik Strömbergs fel för det var han som hade spelat in detta blandband och givit det till honom. Eller kan det vara Eriks storebror vars musiksmak formade Erik till den han är och även bidrog med denna låt från sin egen samling. Sanningen är nog den att det är Mudhoneys fel allting. Hade inte de tyckt att dess avgudar från Rugby gjort så underbar musik, hade de inte tagit upp Spacemen 3´s "revolution" i sin repetoar. Hade inte detta skett hade aldrig Sonic och Jason tagit beslutet att göra en cover på en av deras låtar i sin tur. Jag kan nog dock inte skylla ifrån mig alls, utan får istället säga att allt är mitt eget fel. Mina sinnen är helt enkelt formade för denna otroligt eleganta mix av skotittande och underbara väggar av distortion.

Den lilla sprickan i dammen som senare fick allt att rasera är trots allt denna underbara cover, vilken jag utnämner till världens bästa cover utan konkurrens.

"When Tomorrow Hits" - Spacemen 3 från skivan "Recurring" (cd-utgåvan)
1990 Fire Records